1Och nu svär jag eder, J listige, så väl som eder, J enfaldige, att J, ofta betraktande jorden,
2J menniskor, kläden eder prägtigare än gifta qvinnor, och begge tillsammans bätre än ogifta, allestädes klädande eder i majestät, i prakt, i myndighet och i silfver; men guld, purpur, ära och rikedom flyta bort likasom vatten.
3Lärdom och vishet äro således icke deras. Sålunda skola de förgås tillika med deras rikedom, med all deras herrlighet och deras ära. Medan deras andar skola med onåd, med mördande och yttersta armod kastas i en brinnande ugn.
4Jag har svurit eder, J syndare, att hvarken berg eller kullar hafva varit eller skola blifva tjenliga för qvinnor. Ej heller har brottet blifvit i denna väg nedsändt till oss på jorden, utan menniskor hafva af sig sjelfva påfunnit det; och högeligen skola de, som utöfva det, blifva förbannade.
5Ofruktsamhet skall icke eljest vara qvinnans lott; men i följd af sina händers verk skall han dö barnlös.
6Jag har svurit eder, J syndare, vid den helige och store Ende, att alla edra onda gerningar äro uppenbarade i himlarne, och att ingen af edra förtryckande gerningar är dold och hemlig.
7Tänken icke i edra själar, ej heller sägen i edra hjertan, att hvarje brott icke är uppenbart och sedt. I himmelen upptecknas det dagligen inför den Aldrahögste.
8Hädanefter skall det blifva uppenbaradt; ty hvarje förtryckets gerning, som J begån, skall dagligen upptecknas, tilldess tiden till eder fördömelse kommer.
9Ve eder, J enfaldige, ty J skolen förgås i eder enfaldighet. På de visa villen J icke höra, och det som är godt skolen J icke erhålla.
10Veten nu derföre, att J ären bestämda för förödelsens dag; vänten icke, att syndare skola lefva, utan i tidens fortgång skolen J dö, ty J ären icke tecknade till återlösning; Utan J ären bestämde för den stora domens dag, för olyckans dag och edra själars yttersta vanära.
11Ve eder, J hårdnackade uti hjertat, som begån missgerning och lefven af blod. Hvarifrån kommer det, att J föden eder af goda ting, dricken och blifven mättade? Är det icke, emedan vår Herre den Aldrahögste har försett jorden öfverflödigt med alla slags goda ting. För eder skall ingen fred blifva.
12Ve eder, som älsken orättfärdighetens gerningar. Hvarföre gören J eder hopp om det, som är godt? Veten att J skolen blifva öfverlemnade i de rättfärdigas händer, hvilka skola afhugga edra halsar, döda eder och icke visa eder medlidande.
13Ve eder, som glädjen eder åt de rättfärdigas bekymmer, ty ingen graf skall blifva gräfd åt eder.
14Ve eder, som tillintetgören de rättfärdigas ord; ty för eder skall icke blifva hopp om lif.
15Ve eder, som uppskrifven falskhetens ord och de ondas ord, ty de påminna sig sin falskhet, att de må höra och icke förgäta dårskapen
16För dem skall icke blifva fred; utan de skola säkerligen dö hastigt.